Jag har plockat hår från mitt huvud i 20 år..

Jag räknade nyligen ut att mitt tidigare påstående om när det började är fel. Det började sommaren då jag skulle börja 4:an i mellanstadiet och det borde rimligtvis varit år 1997 eftersom jag gick ut 6:an år 2000.

Det är 20 år sedan! Jag var 9 år då det började och nu har jag nyligen fyllt 30. Det stämmer ibland att man blir klokare med åren. Jag är mer påläst nu än vad jag varit förr och jag är mer fri från den negativa påverkan som trichotillomani innebar för mig när jag var yngre. Men jag har lite svårt att greppa att det faktiskt gått tjugo år.

En annan sak om osynliga sjukdommar: Jag är lättpåverkad av att det är höst och en svag bris av ångest och otillräcklighet visade sig redan tidigt i September. Det var och är mycket som händer runt om mig och jag försöker att hålla mig över vattenytan samtidigt som jag ibland stelnar till av rädsla inför att drunkna så att säga. Jag vill aldrig igen må så dåligt som förra året då jag blev sjukskriven. Det var skrämmande. Jag har stöd och verktyg, jag flyter inte omkring utan land i sikte. Det finns ett mål med mitt läkande och livet består inte bara av svart och vitt, det finns faktiskt en hel regnbåge av färger där emellan och jag älskar det. Jag fortsätter att ha hopp om framtiden även om jag stundvis är lite låg.

Nästa inlägg kommer säkert vara mer muntert för jag håller på en väldigt glad nyhet också som är relevant för den här bloggen :) Ha det gott!

Böcker jag ska läsa och svar från biblioteket

Fick snabb leverans från Amazon UK där jag hittade de här två böckerna! Återkommer längre fram med en recension. Den ena är som en egen hjälpreda för att sluta dra hår - vilket jag fortfarande tror är omöjligt att helt lyckas med. Den andra är en självbiografi av en terapeut.

Jag har fått svar av biblioteket angående en av böckerna jag föreslog: "Den bok som du lämnat som inköpsförslag ”A complete guide to Trichotillomania” finns endast som e-bok och inte hos oss. Eftersom detta är specialistlitteratur tycker jag att du ska ta kontakt med sjukhusbiblioteket som kan göra sökningar i databaser som inte är tillgängliga för oss här på folkbiblioteket. De titlar vi har hittat är alla e-böcker som man måste ha lösenord för att komma åt."

Fine, ha era regler och sök bara på begränsade ställen. Må satan lägga virus i alla befintliga e-böcker. Jag skrev en titel till men det fick jag inte svar på. Är det inte tillåtet att beställa in från Amazon? Får inte specialistlitteratur förekomma på folkbibliotek? Ska inte vanliga människor kunna söka upp ett långt/komplicerat namn på en diagnos? Nähe.

När jag började rycka loss hår som barn..

Vill först varna för att innehållet kan vara triggande för vissa av er som också har trichotillomani. Innehåller närbild på en hårrot.
Jag vet, det kan tyckas vara jättekonstigt för anhöriga, eller vem som helst annars. Men jag kan säga såhär: det är ungefär som att visa en chokladkaka till en chokladälskare som försöker dra ner på sockret.







Mitt första hårstrå drog jag loss från huvudet hemma i soffan framför TV:n. Det hade visats en reklamfilm för shampoo som handlade om hur bra det skulle verka från roten och ut. Jag frågade en av mina föräldrar om en hårrot verkligen såg ut sådär, ja det gör den var svaret. Föräldern drog loss några (eller ett) hårstrå från sitt eget huvud för att visa mig. Jag tyckte inte att det såg ut som i reklamen så jag tog från mitt eget huvud men fick inte med någon rot alls. Förstod ingenting.

Det var sommarlov, jag är ganska säker på att jag hade slutat 3:an eftersom att min lärare i 4:an var den första som fick reda på att mitt hår-ryckande var ett problem. Efter den där reklamfilmen så pillade jag med håret igen och drog loss flera efter varandra för att se om jag fick med någon hårrot. Mamma såg vad jag höll på med och sa till mig att sluta. Pappa såg också vad jag höll på med och gissa vad, han sa likadant. Den ena föräldern skulle senare skylla på den andra som hade visat från sitt eget huvud hur hårroten ser ut, vilket inte skulle leda någon vart. Bara dagar senare satt jag i en av gungorna i trädgården och pillade bort hår från benen, det var minst lika spännande som håret på huvudet.

Inför skolstarten hade jag minst en kal liten fläck mitt på huvudet i "virveln". Vi gick till frissan med mig för att klippa upp längden så att det inte skulle vara lika tungt och därför täcka över fläcken. Men tyvärr så hade mitt "dåliga beteende" eskalerat under sommarveckorna och när jag väl satt vid skolbänken igen kunde jag inte sluta. Fram till skolstarten hade jag också fått se hur mina hårrötter såg ut, ändå fortsatte jag att dra hår och jag kunde inte förklara varför. Jag skyllde aldrig på föräldern som visat mig en hårrot, jag skyllde däremot länge på reklamfilmen.


PHOTO CREDIT TO TRICHPICS @INSTAGRAM

Såhär ser roten ut för mig, stor som på bilden för jag tittar så nära på den. Därefter drar jag den mellan läpparna - den är kall och aningen fuktig. Efter bara en liten stund kan jag inte "använda" den längre för då har den torkat. Varje hårrot som ser ut sådär biter jag av och tuggar på en stund. Jag vet att risken finns att det kan samlas en "hårboll" i magsäcken, den där skräckbilden har jag sett. Men jag bryr mig inte? Och att det blir kala fläckar igen för jag fortsätter att dra loss hår, bryr mig inte. Ingen som gör det här medvetet tänker logiskt kring det här, rätta mig om jag har fel. Men att vara helt inne i det man pysslar med och bara noppra loss hår utlöser något lugnande i hjärnan som triggar belöningscentrumet. Att rycka håret är lugnande, det dämpar ångesten. Men framför spegeln därefter då man ser kala fläckar bara bli större och större ökar ångesten.

Och så är man fast i en ond cirkel.

MEN DET FINNS ETT LJUS I MIN TUNNEL! Jag är som sagt just nu fortfarande OKEJ med att jag rycker hår. Jag är okej med att vara flintis - jag ser faktiskt ganska så bra ut i det och jag blir accepterad för det.

Några läsvärda saker

De senaste åren har jag hittat en del läsvärda saker om trichotillomani och dermatillomani, här är två av de senaste:

# Här säger de att det är svårare att sluta dra sitt hår än att sluta röka. Vet inte riktigt vad jag ska säga om det påståendet, men det kanske stämmer? Independent UK: "Obsessively picking your split ends is actually a medical condition"

# The Mighty: "15 People Answer What It's Really Like to Live With a Body-Focused Repetitive Behavior"

Jag har gjort en sida på facebook för den här bloggen (och för en del relaterade länkar jag delar). Vill ni gilla/följa så finns den här: https://www.facebook.com/TrichSwe/

Föreslå böcker till stadsbiblioteket om trichotillomani

Igår gjorde jag något som jag borde ha gjort för länge sedan, skrivit upp böcker om Trichotillomani till Nyköpings stadsbiblioteks förslagslåda. Jag hoppas att man kan göra det här till alla bibliotek för i så fall kan ni där ute också göra det. Här är titlarna jag föreslog, de är inga jag läst men hoppas kunna göra snart.

The Hair-Pulling Problem: A Complete Guide to Trichotillomania

How to Stop Pulling Out Your Hair!: Your Guide to Curing Trichotillomania

Det finns flera titlar tillgängliga på både Bokus och Adlibris.

När jag var liten så var det inte lika vanligt att sätta sig vid datorn för att ta reda på saker. Mina föräldrar och lärare hade ingen aning om vart de skulle vända sig eftersom det fanns ingen information tillgänglig på samma sätt. Ungdomar, det fanns inte ens mobiltelefoner man kunde ta bilder med! Det man gjorde var att fråga runt eller kanske kolla i böcker, men vad skulle man söka på? Jag tänker mig att dagens föräldrar vars barn rycker hår skulle möjligen kunna hitta diagnosens namn genom att söka på "rycka hår", därefter har de ett namn: trichotillomani. Därefter kan de, som gärna förlitar sig på böcker, kanske glädjas av att hitta något om det på biblioteket, trots att litteraturen är på engelska.

Trichster: En dokumentär om Trichotillomani

Jag har inte sett filmen ännu, tänkte bara tipsa om att den finns. Hitta mer information om den via facebook: TRICHSTERFILM

"Fifteen million Americans suffer from a disorder that most have never heard of. Trichotillomania is a body focused repetitive behavioral disorder that causes sufferers to pull out their hair." - TRICHSTER.COM

Det måste bli mer accepterat för en kvinna/flicka att ha rakat huvud!

När jag var liten och olyckligt ovetandes om att det fanns flera som jag, som drog loss hår från huvudet så brukade pappa ibland hota med att raka av håret på mig "för då skulle du inte ha något att dra av". Jag vägrade. Han föreslog lite mildare med peruk, jag vägrade. Alla barnen i skolan visste ändå hur jag såg ut med mina kala fläckar, man fick ju inte ha keps eller mössa på sig inomhus.

Såhär ser jag ut idag; på jobbet, hemma och när jag handlar mat.

Det finns flera anledningar till varför vissa av oss kvinnor förlorar hår och rakar huvudet:
= TRICHOTILLOMANI, att rycka loss hår från huvud, kropp, ansikte eller alla delar av kroppen.
= ALOPECIA AREATA/TOTALIS, ofrivilligt fläckvis eller totalt håravfall från huvud
= CANCERBEHANDLING
= NÄRINGSBRIST VID ÄTSTÖRNINGAR
= ELLER UTAN NÅGON AV OVANSTÅENDE ANLEDNING, för att det är häftigt, snyggt och befriande, eller kanske som stöd till en anhörig som varit tvungen att raka huvudet.

Som barn får vi fortfarande lära oss att pojkar har kort hår, tjejer har långt hår. Det vet jag för jag får frågan minst 2 gånger i veckan på jobbet av just barn. Antingen är frågan "är du en pojke eller flicka?" eller "Varför har du inget hår?". Jag tar inte illa upp när någon frågar, jag säger bara att jag kände för att skaffa mig en ny frisyr. Som tonåring och vuxen blir vi matade med budskapet att "vackra kvinnor /söta fickor ska ha långt hår". Kanske inte lika ofta nu som förr, men det finns fortfarande kvar! KVINNORS SKÖNHET SKA VÄL INTE BASERAS PÅ OM HON HAR HÅR ELLER INTE?! VAFAN! Tjejer, killar, vuxna och tonåringar, är det inte dags att vi slutar ha dessa fördomar om kvinnor med rakat hår:

- Är det en kille eller tjej?
- Så fult, haha en tjej med rakat huvud!
- Du kommer se ut som ett ollon om du rakar huvudet!
Eller: en kille/lesbisk/kriminell. (Jag har fått höra alla dessa ovan).
- Stackars människa, hon har säkert cancer.

Man ska inte behöva stå ut med mobbning i skolan för att man har en kort, rakad eller "konstig" frisyr. Man ska som vuxen inte behöva känna pressen av att ha peruk eller sjal för att dölja en stark och vacker kvinna som inte har hår på huvudet. Man ska inte heller behöva bli dömd bara för att man är just kvinna utan hår.

Det här är inget "Tyck-synd-om-mig-inlägg". Det här är ett UTROP till alla att jag vill se en förändring i samhället på hur vi ser på flickor/kvinnor med antingen väldigt kort hår eller rakat huvud. Tack vare THE BALDIE MOVEMENT vågade jag tillslut gå ut med min rakade skalle istället för att dölja det. Kolla gärna in den sidan. För mer information om Trichotillomani kan ni kolla in länkarna under fliken överst.

Obs! Som det står överst till höger i bloggen så är det ingen idé att skriva något kränkande här som kommentar, det kommer ändå inte att publiceras för allt granskas innan.


Ta hand om er! Oavsett om ni har långt eller kort hår ;)

Psykodynamisk psykoterapi

"En viktig utgångspunkt i PDT är att psykiska symtom är meningsbärande och möjliga att förstå. De uppstår som en följd av att individen, ofta på ett omedvetet plan, försöker hantera och lösa motstridiga och problematiska relationer och inre konflikter. [...] En annan utgångspunkt är att individens livshistoria, särskilt de första åren, har stor betydelse för den vuxna människans liv. I psykodynamisk psykoterapi arbetar man därför delvis med att bearbeta relationer, upplevelser och minnen från klientens tidiga livshistoria och att i ljuset av denna tolka och förstå klientens liv här och nu, med allt vad det innebär av relationer, känslor och livsmönster." - Kerstin Twedmark (Psykologiguiden.se)

Grundtanken är, som jag förstår den, att gräva i sitt förflutna för att förstå nuet. Det vill säga: från barndomens första år till tonåring till idag. Vad har hänt? Trauman som barn? Har jag haft problem med dessa trauman upprepade gånger under barndomen och även längre fram? Det verkar, för mig, vara en teknik som kan få mig att förstå hur jag har blivit och varför jag tänker och reagerar som jag gör när jag känner ångest. Inte bara varför jag rycker hår, det vet jag är för att känna mindre ångest (även fast det ofta följs av ångest). Men VARFÖR får jag ångest? Jag vill förstå allt som hänt, vill känna saker jag glömt att jag upplevt och det är för att jag ska läka genom att acceptera att vissa hemska saker har hänt.

Jag har påbörjat terapin på egen hand genom att söka upp gamla dagböcker, journaler från skolsystrar och blogginlägg (bland annat hela min dagbok från både Lunarstorm och Helgon - de består av över 130 sidor men textstorlek 10). Nästa gång jag träffar min terapeut så ska jag inkludera henne i processen.

Kolla runt lite på Psykologiguiden.se, jag har än så länge inte hittat något om varken tricho- eller dermatillomani men man kan ställa frågor till dom som publiceras på hemsidan. Jag ger er rådet att göra just det för att se vad ni får för respons. Jag kommer göra samma sak.

Forskning om Trichotillomani på Karolinska

Äntligen har jag hittat något som kanske kan ge resultat: forskning om ämnet i Sverige!
Läs det här: David Mataix-Cols forskargrupp.
Det står att de ska bland annat forska om Trichotillomani och Dermatillomani.

Jag kanske hör av mig till någon i den forskargruppen och frågar om jag kan vara till hjälp.

Tejpa tummen och pekfingret, fäst vikter på handlederna, måla!

Varför tejpa? För då får jag inget grepp och hårstrån jag vill noppra av. När håret bara är 2-3 cm långt på huvudet så är enda sättet för mig att noppra med vänster tumme och pekfinger. Fråga inte varför, jag är högerhänt och förstår inte varför vänster är ger "bästa greppet". Varför jag använder tejp istället för plåster? Det är billigare. Just nu är håret kort kort och hårbotten är helt ok. Jag använder Priorin, mer om det senare.

|#| Tejp/Plåster: Tejpa eller plåstra fingertopparna du använder mest till att noppra hår. Ha tejp/plåster nära till hands då du är hemma.

|#| Vikter: köp hem vikter som går att fästa på handlederna. Det blir jobbigare och betydligt tyngre med bara ett extra kilo per handled. Jag hittade mina på Gekås men är säker på att de finns i sportaffärer och liknande. De var inte dyra.



Source: trich.org

|#| Fidgets: I vissa leksaksbutiker eller på trich.org kan man köpa så kallade fidgets. Små leksaker eller figurer som man kan pilla med i händerna. De som visas på bilderna är de jag tänkt köpa.

|#| Kludd/kladd: Sånt man sätter upp exempelvis posters med på väggarna. Det kan man också använda. Det var bland det första som mamma och pappa föreslog att jag skulle pyssla med istället för att noppra hår. Det funkade stundvis.


Source: sökresultat på google (printscreen)

|#| Målarböcker: Du kanske tycker om att måla? Nu finns ju hur många "mindfullness-böcker" som helst, bara att välja en och köpa pennor till. Jag har en sån. Och antingen håller jag på med bara tre färger tills jag tröttnar, eller EN sida tills jag tröttnar och sen fortsätter jag efter att pennorna är vässade igen.

Bara man har något annat att pilla/pyssla med. Är du kreativ? Måla prickar i mönster på stenar, måla fritt med akvarell eller olja, kolla upp olika DIY-saker att göra (finns otroligt mycket man kan pyssla med). Något som DU tycker funkar som jag borde skriva med på listan? Skicka en kommentar.

Alla kommentarer granskas av mig innan de publiceras, om jag inte ska publicera så skriv med det bara :)

Om en mycket torr skalle

Det här skrev jag hösten 2014 efter att ha snaggat mig igen. Testade olika produkter för att se om någon var bättre än den andra när det gällde min torra hårbotten. Här är resultaten:

Visste redan sedan tidigare att jag har torr hårbotten, men det här slog priset. Det såg gräsligt ut efter att allt hår var avrakat (den 8 okt-14) så jag bestämde då på en gång att göra något åt det - så att huden och håret ska återhämta sig efter allt pillande och kliande.

#1 Yves Rocher presenten jag fick "BOTANICAL EXPERTISE Repair Lotion Extra Dry Skin". Den doftar gott och länge och håller huden betydligt mindre torr. Testat den som längst 4 dagar i sträck. Innan duschade jag huvudet och tvättade med oparfymerad tvål (Lactasyd). Betyg 4½/5

#2 Nivea Soft (Body and face lotion). Kan inte ge lika högt betyg på denna när det gäller doften, den doftar "typiskt Nivea". Kan inte heller ge lika högt betyg när det gäller varaktighet av dess verkan. Den känns mjukt på huvudet och det håller i sig i någon timma - men inte längre. Med den här kan jag tänka mig att den bör smörjas in minst 2 ggr dagligen, och det har jag inte tid med. Dock helt ok, betyg 4/5

#3 Head & Shoulders (dry scalp). "Up to 100% flake free" lovar den på flaskan. Jag skulle säga att den inte ens ger 20%. Det var ett impulsköp på Ica som jag i efterhand trodde skulle vara väl till pass, men jag kan inte ge den här mer än 2/5 i betyg.

#4 Apoteket Formula Intensiv återfuktande hårbottengel. Oparfymerad och rinnig, blir klibbig på fingrarna och luktar inte speciellt gott. Den håller samma mått gällande varaktighet son Nivea, dvs i någon timma. Men på grund av första punkterna får den bara 3/5 av mig i betyg.

Oavsett vilken jag väljer bör jag ha tvättat huvudet innan, och gärna 2 ggr per dag men det har jag inte tid med. Om jag hade tid skulle jag säkert glömma bort det. Kan tvätta huvudet och smörja EN GÅNG om dagen, och då vill jag använda den bästa. Mjukgörande shampoo eller balsam har ingen direkt effekt för jag har ju bara millimeterkort hårstubb lixom.

Den perfekta smörjan för mig skulle vara som #1 från Yves, fast till ett något lägre pris för att passa min plånbok. Å andra sidan är den väldigt dryg vilket tyder på att den bör räcka länge. Hade jag istället allt-i-ett i duschen skulle det kanske underlätta tidsmässigt. Är fortfarande på jakt efter något bra.

"Men är det inte bara att sluta?!"

Tro mig, det är inte bara att sluta. Fråga den som pillar på naglar, fråga den som pillar bort sårskorpor, eller kanske äter hud, pillar sår i näsan gång efter gång, äter hårsäckar eller röker. Man behöver redskap till att sluta, både fysiska och psykiska. Stöd från en terapeut eller en jävligt bra psykolog. Kanske finns det forskning i närheten av där du bor (har än så länge bara hittat på Sahlgrenska Universitetssjukhuset).



Redskap i tankeverksamheten: Har du problem med andra saker i livet också? Får du lätt ångest och hamnar i svackor? Känns det befriande och lugnt av då du nopprar hår/pillar hud? Får du ånger och ångest efteråt och känner att du är fast i en ond cirkel? Har du haft den här ovanan i flera år och trott att du är ensam och får nu reda på att du inte är det - sök upp hjälp. Det kommer vara folk som missförstår dig, men via mod och beslutsamhet kommer du till slut att träffa en bra terapeut som kan hjälpa dig att förstå hur du tänker. Och då kan du undvika situationerna då du nopprar/pillar medvetet. Var beslutsam som om du måste simma motströms eller springa i en uppförsbacke. Efter många försök så når man sitt mål. Sök upp Kognitiv Beteendeterapi (KBT).

Låter det enkelt att "bara sluta"? Det är svårt att förstå för andra, jag respekterar att det är så. Men jag försöker att förklara för den som frågar både privat och via sociala medier.

Och ja, jag tar med rökning som ett exempel för rökning och de andra sakerna jag nämnde ovan kan framkalla följande: belöning i hjärnan, obehag för andra, och beroende (eller känsla av beroende). Som man i vissa sammanhang kan kalla hår-ryckande och hud-pillande. Jag har varit rökare och är fortfarande beroende av nikotin. Det är vissa skillnader ja, men det var likheterna jag tog med nu.

2014: Snaggat igen!

Det här skrev jag 2014 då jag snaggade huvudet igen. Jag har gjort det flera gånger sedan dess. Men just den här gången var annorlunda, för jag stod upp för min frisyr på ett helt nytt sätt.

2014-10-08 21:07

Jag ska testa något nytt, det här var min terapeuts idé: att raka håret på huvudet var och varannan dag i minst 3 månader. För enkelhetens skull gör jag om det till 100 dagar istället. Dag 1 är idag, min födelsedag - vilket blir ett busenkelt datum att komma ihåg. Just nu är min hud på skallen torr och ärrig, jag är inte helt säker på det här; men det kan vara dermatillomani vi har att göra med. Jag kan helt enkelt inte låta bli att "klia" och skrapa med fingrarna tills huden är så torr och ärrad att jag börjar blöda - sedan pillar jag bort sårskorporna också.

Varför har jag snaggat det då? Gick det inte bra? Fick det inte växa ut? Nej, det gick inte bra. Eftersom att jag efter bara någon vecka nådde håret med fingrarna igen så var jag fri att fortsätta noppra hår - det spelade ingen roll att vi gömde mina pincetter. Notera nu att jag är HELT öppen med det här. Vänligen respektera det, för det har fan inte varit lätt för mig att prata om. Just nu är jag väldigt nöjd. Jag ska verkligen ta hand om huden och kroppen och de till att mitt hår och min hud (främst på huvudet) mår bra.

Igen, det heter alltså TRICHO-TILLO-MANI. "Hår-ryckar-diagnosen"

2014: Mitt livs sanning: Jag har trichotillomani - jag nopprar/rycker hår.

2014-09-29 12:07 Om att "komma ut". Det här inlägget skrev jag strax efter att jag sökt till Malou efter Tio, och strax efter att jag börjat prata om det på min instagram där jag började gilla en sida som heter The Baldie Movement.

I över 16 år har jag hållit på den här hemligheten till alla bekanta, viss del av släkten och resten av världen. Nu när jag går KBT-terapi (kognitiv beteende terapi) för det här igen så har jag bestämt mig för att ta mitt livs största steg att berätta för alla. Har redan nämnt en del i andra sociala medier.

Jag måste ta avstånd till den här diagnosen (som jag ännu inte har på papper), och ACCEPTERA och LEVA. Jag måste slå mig FRI från alla jobbiga minnen, från allt dåligt som HAR VARIT. Jag vill verkligen skriva ner allt, men jag kan inte det nu.

Mitt problem, sjukdomen, går ut på att jag "maniskt" (eller som i trans) nopprar hår från kropp och knopp; med pincett, nål och fingrar. Jag, och alla andra som gör det här är inte dumma i huvudet eller på något vis handikappade. I mitt fall har jag inte vetat varför jag gör det och varför jag inte kan sluta. Nu vet jag mer, jag kan sluta, och jag ska komma till det senare.


BILDER PÅ HUR JAG HAR SETT UT TILL FÖLJD
AV DET HÄR VÄLJER JAG ATT DELA EN ANNAN DAG.
Just nu är jag stolt över att jag vågade skicka med dem i mailet till Efter Tio.

Till stor del tar jag det här steget för mig själv, men till en nästan lika stor del vill jag göra det för andra. Jag vill säga "Jag finns! Sjukdomen finns och du är inte ensam." till den som hittade det här inlägget genom att söka "nopprar hår" eller liknande. Om jag kan hjälpa bara EN person genom att berätta min historia så är det tillräckligt.

Vill du veta mer så kan jag rekommendera dig att kolla in den här tjejen: Becki0. Och hur många gånger har jag inte varit i den här sitsen innan jag började bli klippt av min väns storasyster..

Jag vill ge ut en bok

Ett första inlägg kan vara blankt, tråkigt eller rakt på sak. Jag väljer det sistnämnda. Jag nopprar mitt hår. Det är en sjukdom som är svår att förklara men jag ska i den här bloggen göra mitt allra bästa. Har försökt att räkna ut när det började, tror att jag skulle fylla 10 eller 11 år. Nu är jag 28.



Jag hoppas kunna skriva så mycket om det här att det till slut blir en bok som ska ges ut. Har inte hittat en enda bok på svenska, skriven av en svensk om just den här diagnosen. Den mest liknande diagnosen är dermatillomani - vilket jag också har i en viss mängd. Kommer att skriva om detta också.

Alla bilder i bloggen är tagna av mig om inte bildkälla anges.