Föreslå böcker till stadsbiblioteket om trichotillomani

Igår gjorde jag något som jag borde ha gjort för länge sedan, skrivit upp böcker om Trichotillomani till Nyköpings stadsbiblioteks förslagslåda. Jag hoppas att man kan göra det här till alla bibliotek för i så fall kan ni där ute också göra det. Här är titlarna jag föreslog, de är inga jag läst men hoppas kunna göra snart.

The Hair-Pulling Problem: A Complete Guide to Trichotillomania

How to Stop Pulling Out Your Hair!: Your Guide to Curing Trichotillomania

Det finns flera titlar tillgängliga på både Bokus och Adlibris.

När jag var liten så var det inte lika vanligt att sätta sig vid datorn för att ta reda på saker. Mina föräldrar och lärare hade ingen aning om vart de skulle vända sig eftersom det fanns ingen information tillgänglig på samma sätt. Ungdomar, det fanns inte ens mobiltelefoner man kunde ta bilder med! Det man gjorde var att fråga runt eller kanske kolla i böcker, men vad skulle man söka på? Jag tänker mig att dagens föräldrar vars barn rycker hår skulle möjligen kunna hitta diagnosens namn genom att söka på "rycka hår", därefter har de ett namn: trichotillomani. Därefter kan de, som gärna förlitar sig på böcker, kanske glädjas av att hitta något om det på biblioteket, trots att litteraturen är på engelska.

Det måste bli mer accepterat för en kvinna/flicka att ha rakat huvud!

När jag var liten och olyckligt ovetandes om att det fanns flera som jag, som drog loss hår från huvudet så brukade pappa ibland hota med att raka av håret på mig "för då skulle du inte ha något att dra av". Jag vägrade. Han föreslog lite mildare med peruk, jag vägrade. Alla barnen i skolan visste ändå hur jag såg ut med mina kala fläckar, man fick ju inte ha keps eller mössa på sig inomhus.

Såhär ser jag ut idag; på jobbet, hemma och när jag handlar mat.

Det finns flera anledningar till varför vissa av oss kvinnor förlorar hår och rakar huvudet:
= TRICHOTILLOMANI, att rycka loss hår från huvud, kropp, ansikte eller alla delar av kroppen.
= ALOPECIA AREATA/TOTALIS, ofrivilligt fläckvis eller totalt håravfall från huvud
= CANCERBEHANDLING
= NÄRINGSBRIST VID ÄTSTÖRNINGAR
= ELLER UTAN NÅGON AV OVANSTÅENDE ANLEDNING, för att det är häftigt, snyggt och befriande, eller kanske som stöd till en anhörig som varit tvungen att raka huvudet.

Som barn får vi fortfarande lära oss att pojkar har kort hår, tjejer har långt hår. Det vet jag för jag får frågan minst 2 gånger i veckan på jobbet av just barn. Antingen är frågan "är du en pojke eller flicka?" eller "Varför har du inget hår?". Jag tar inte illa upp när någon frågar, jag säger bara att jag kände för att skaffa mig en ny frisyr. Som tonåring och vuxen blir vi matade med budskapet att "vackra kvinnor /söta fickor ska ha långt hår". Kanske inte lika ofta nu som förr, men det finns fortfarande kvar! KVINNORS SKÖNHET SKA VÄL INTE BASERAS PÅ OM HON HAR HÅR ELLER INTE?! VAFAN! Tjejer, killar, vuxna och tonåringar, är det inte dags att vi slutar ha dessa fördomar om kvinnor med rakat hår:

- Är det en kille eller tjej?
- Så fult, haha en tjej med rakat huvud!
- Du kommer se ut som ett ollon om du rakar huvudet!
Eller: en kille/lesbisk/kriminell. (Jag har fått höra alla dessa ovan).
- Stackars människa, hon har säkert cancer.

Man ska inte behöva stå ut med mobbning i skolan för att man har en kort, rakad eller "konstig" frisyr. Man ska som vuxen inte behöva känna pressen av att ha peruk eller sjal för att dölja en stark och vacker kvinna som inte har hår på huvudet. Man ska inte heller behöva bli dömd bara för att man är just kvinna utan hår.

Det här är inget "Tyck-synd-om-mig-inlägg". Det här är ett UTROP till alla att jag vill se en förändring i samhället på hur vi ser på flickor/kvinnor med antingen väldigt kort hår eller rakat huvud. Tack vare THE BALDIE MOVEMENT vågade jag tillslut gå ut med min rakade skalle istället för att dölja det. Kolla gärna in den sidan. För mer information om Trichotillomani kan ni kolla in länkarna under fliken överst.

Obs! Som det står överst till höger i bloggen så är det ingen idé att skriva något kränkande här som kommentar, det kommer ändå inte att publiceras för allt granskas innan.


Ta hand om er! Oavsett om ni har långt eller kort hår ;)

Psykodynamisk psykoterapi

"En viktig utgångspunkt i PDT är att psykiska symtom är meningsbärande och möjliga att förstå. De uppstår som en följd av att individen, ofta på ett omedvetet plan, försöker hantera och lösa motstridiga och problematiska relationer och inre konflikter. [...] En annan utgångspunkt är att individens livshistoria, särskilt de första åren, har stor betydelse för den vuxna människans liv. I psykodynamisk psykoterapi arbetar man därför delvis med att bearbeta relationer, upplevelser och minnen från klientens tidiga livshistoria och att i ljuset av denna tolka och förstå klientens liv här och nu, med allt vad det innebär av relationer, känslor och livsmönster." - Kerstin Twedmark (Psykologiguiden.se)

Grundtanken är, som jag förstår den, att gräva i sitt förflutna för att förstå nuet. Det vill säga: från barndomens första år till tonåring till idag. Vad har hänt? Trauman som barn? Har jag haft problem med dessa trauman upprepade gånger under barndomen och även längre fram? Det verkar, för mig, vara en teknik som kan få mig att förstå hur jag har blivit och varför jag tänker och reagerar som jag gör när jag känner ångest. Inte bara varför jag rycker hår, det vet jag är för att känna mindre ångest (även fast det ofta följs av ångest). Men VARFÖR får jag ångest? Jag vill förstå allt som hänt, vill känna saker jag glömt att jag upplevt och det är för att jag ska läka genom att acceptera att vissa hemska saker har hänt.

Jag har påbörjat terapin på egen hand genom att söka upp gamla dagböcker, journaler från skolsystrar och blogginlägg (bland annat hela min dagbok från både Lunarstorm och Helgon - de består av över 130 sidor men textstorlek 10). Nästa gång jag träffar min terapeut så ska jag inkludera henne i processen.

Kolla runt lite på Psykologiguiden.se, jag har än så länge inte hittat något om varken tricho- eller dermatillomani men man kan ställa frågor till dom som publiceras på hemsidan. Jag ger er rådet att göra just det för att se vad ni får för respons. Jag kommer göra samma sak.

"Men är det inte bara att sluta?!"

Tro mig, det är inte bara att sluta. Fråga den som pillar på naglar, fråga den som pillar bort sårskorpor, eller kanske äter hud, pillar sår i näsan gång efter gång, äter hårsäckar eller röker. Man behöver redskap till att sluta, både fysiska och psykiska. Stöd från en terapeut eller en jävligt bra psykolog. Kanske finns det forskning i närheten av där du bor (har än så länge bara hittat på Sahlgrenska Universitetssjukhuset).



Redskap i tankeverksamheten: Har du problem med andra saker i livet också? Får du lätt ångest och hamnar i svackor? Känns det befriande och lugnt av då du nopprar hår/pillar hud? Får du ånger och ångest efteråt och känner att du är fast i en ond cirkel? Har du haft den här ovanan i flera år och trott att du är ensam och får nu reda på att du inte är det - sök upp hjälp. Det kommer vara folk som missförstår dig, men via mod och beslutsamhet kommer du till slut att träffa en bra terapeut som kan hjälpa dig att förstå hur du tänker. Och då kan du undvika situationerna då du nopprar/pillar medvetet. Var beslutsam som om du måste simma motströms eller springa i en uppförsbacke. Efter många försök så når man sitt mål. Sök upp Kognitiv Beteendeterapi (KBT).

Låter det enkelt att "bara sluta"? Det är svårt att förstå för andra, jag respekterar att det är så. Men jag försöker att förklara för den som frågar både privat och via sociala medier.

Och ja, jag tar med rökning som ett exempel för rökning och de andra sakerna jag nämnde ovan kan framkalla följande: belöning i hjärnan, obehag för andra, och beroende (eller känsla av beroende). Som man i vissa sammanhang kan kalla hår-ryckande och hud-pillande. Jag har varit rökare och är fortfarande beroende av nikotin. Det är vissa skillnader ja, men det var likheterna jag tog med nu.