Skin peeling / En enligt mig "äcklig ovana" jag utsätter mina fötter för.

Ok, nu ska jag klämma fram ytterligare en hemlighet. Jag HATAR fötter, ändå kan jag inte låta bli att pilla på mina för att få bort precis ALL hård hud. Jag drar loss huden tills jag blöder och får halta till jobbet dagen därpå. Jag tänker inte visa bilder på det här, inte idag i alla fall. Vill du se exempel så sök på det här: "skin peeling feet" på google. Sånt sysslar jag med var och varannan dag och jag kan inte låta bli det! Lite frustrerande på sommaren då jag gärna går barfota samtidigt som jag inte vill att någon ska råka se underdelen av mina fötter.

Så länge jag minns har jag rivit av naglarna, inte bitit. Hårda huden på fötterna såg jag pappa klippa eller till och med skära av med kniv då jag var liten. Jag själv började med det (och kunde inte "få nog") efter att jag kom hem från en festival 2010 eller 2011 som hade varit fruktansvärt regnig. Skor, strumpor och fötter var genomblöta. Det blev torr hud av hela underdelen av fötterna som jag kunde pilla bort, men det slutade inte där.

Jag äter inte huden, det finns vissa som gör. På facebook finns en grupp som många med dermatillomani är medlem i. Jag frågade om de anser att skin-peeling skulle vara en del av det. Vi antar det. Jag har viss pli på mig när det gäller finnar/pormaskar och liknande i ansiktet, men jag vill egentligen klämma ut allt på hela kroppen. Ibland tar jag en nål som hjälp och såklart så blir det ärr efter det.

Obs! Jag tycker att MITT skin-peelingbeteende är äckligt. Rent allmänt är det ett märkligt beteende som allt annat. Det betyder inte att jag tycker att andras liknande historier är äckliga. En tjej hörde av sig till mig och berättade att hon inte kunde sluta pilla i näsan. (Haha, kanske ni tänker), men jag kan inte heller sluta. Det blir småsår i näsan om man pillar för mycket och dem är det lika frestande för mig att pilla bort sårskorpor i näsan som om sårskorpan vore på armbågen. Förstår ni hur jag menar? Hoppas det. Jag menar inte att förolämpa någon. Ni får gärna höra av er med era berättelser.

Forskning om Trichotillomani på Karolinska

Äntligen har jag hittat något som kanske kan ge resultat: forskning om ämnet i Sverige!
Läs det här: David Mataix-Cols forskargrupp.
Det står att de ska bland annat forska om Trichotillomani och Dermatillomani.

Jag kanske hör av mig till någon i den forskargruppen och frågar om jag kan vara till hjälp.

2014: Snaggat igen!

Det här skrev jag 2014 då jag snaggade huvudet igen. Jag har gjort det flera gånger sedan dess. Men just den här gången var annorlunda, för jag stod upp för min frisyr på ett helt nytt sätt.

2014-10-08 21:07

Jag ska testa något nytt, det här var min terapeuts idé: att raka håret på huvudet var och varannan dag i minst 3 månader. För enkelhetens skull gör jag om det till 100 dagar istället. Dag 1 är idag, min födelsedag - vilket blir ett busenkelt datum att komma ihåg. Just nu är min hud på skallen torr och ärrig, jag är inte helt säker på det här; men det kan vara dermatillomani vi har att göra med. Jag kan helt enkelt inte låta bli att "klia" och skrapa med fingrarna tills huden är så torr och ärrad att jag börjar blöda - sedan pillar jag bort sårskorporna också.

Varför har jag snaggat det då? Gick det inte bra? Fick det inte växa ut? Nej, det gick inte bra. Eftersom att jag efter bara någon vecka nådde håret med fingrarna igen så var jag fri att fortsätta noppra hår - det spelade ingen roll att vi gömde mina pincetter. Notera nu att jag är HELT öppen med det här. Vänligen respektera det, för det har fan inte varit lätt för mig att prata om. Just nu är jag väldigt nöjd. Jag ska verkligen ta hand om huden och kroppen och de till att mitt hår och min hud (främst på huvudet) mår bra.

Igen, det heter alltså TRICHO-TILLO-MANI. "Hår-ryckar-diagnosen"