måndag 3 april 2017

Psykisk instabilitet och arbetslivet

Paus från läsandet av gamla dagböcker på grund av psykisk instabilitet. Jag rådfrågade min terapeut om mitt projekt, vi kom fram till att det är dags att dra i bromsen så jag inte hamnar i diket igen. Det påverkade mig för mycket att läsa gamla minnen (vissa av dem ville jag inte veta av). Och hjärnan gick därefter på högvarv för jag funderade på olika sätt att skriva om det, vilket resulterade i att inget blev skrivet, jag kunde inte somna, jag blev mer orolig och stressad, fick kramper i strupen upprepade gånger (läs om akalasi). Samtidigt skulle jag komma i tid till jobbet, vilket är prio nummer ett.

Jag kommer fortsätta att skriva om min uppväxt och hur jag handskats med trichotillomani under åren, men bara i bloggen och när jag känner för det. Det kanske blir ofta, eller sällan - det kan jag inte svara på just nu.



Mina största framsteg har jag gjort de senaste åren, mycket tack vare min sambo och terapeut. De har fått mig att lägga en annan typ av press på mig som på flera sätt visat sig vara bra, samtidigt dåliga - för i slutändan pressade jag mig för mycket. Ett av de största framstegen jag gjort har med jobbet att göra. Förr trodde jag inte att "någon som jag" ens skulle kunna komma in i arbetslivet som "normalt folk". Vem skulle anställa någon som jag? Vart skulle jag möjligtvis kunna få jobba med keps/mössa på mig för att dölja mina kala fläckar och konstiga frisyr? Skulle jag ens kunna komma i tid till jobbet då jag måste anpassa det efter busstiderna? Jag skulle inte kunna ha lägenhet om jag inte hade ett jobb, och jag skulle inte kunna ha ett jobb och samtidigt bo hos mamma för det var för långt ifrån jobbet. Körkort fanns inte ens på kartan eftersom jag inte hade någon ambition eller ens pengar undanlagda. All min hopplösa tankeverksamhet var en enda ond cirkel med ett enda tema: "Jag duger inte till något, jag måste göra klart gymnasiekurserna först!".

Sen kollar vi på vart jag är idag: Jag har självförtroende och klarar utan större problem av att komma i tid och utföra arbetsuppgifter på jobbet, som jag förövrigt stortrivs på. Det finns alltid något att göra där; packa upp kläder, skor och övriga varor, hjälpa kunder, arbeta i kassan, städa butiken, städa på lagret osv. Kanske en dag per 2-3 månader är lugna och "sega". Att jag har något att göra med händerna har visat sig vara en mycket stor anledning till varför jag trivdes från början. Jag är fortfarande kvar där på arbetsträning men är extrapersonal (med betalt) ibland. Nästa steg är någon typ av anställning och det är där mitt fokus ska ligga just nu - hår på huvudet eller inte, utvilad eller inte. Jag får fortfarande ha "en jävligt dålig dag", men i så fall ska jag ringa och sjukanmäla mig i tid.

Rekommenderar er att kolla in den här tjejens blogg, hon har också trichotillomani: Trichjournal

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar